Mentalitet

En tolkningsfråga

Mentalitet hos rasen är något som det ofta talas högt och brett om. Alla har olika smaker, tycken, tolkningar och erfarenheter. Men hur ska vi kunna beskriva Samojedens mentalitet i ett genomsnitt så att det blir lätt att förstå?

Hunden som art och dess egenskaper

För att förstå hur en ras är, egentligen utan att titta på en enda individ, kan vi titta på hunddjurets egenskaper och hur de fungerar. Men för att få en klar bild kan vi inte titta direkt på våra hundar vi har i hemmet utan måste titta utåt på vildhundarna.

Hunden är ett rovdjur som, i det vilda, lever i mindre till större familjegrupper beroende på vilken miljö de lever i. De jagar i grupp och försvarar ett revir och deras största uppgift är att överleva och bilda en stark och överlevande avkomma. För detta har hunden skapat beteenden som gynnat hunden i flera tusentals år. Dessa beteenden och egenskaper har vi sedan format till olika typer av raser samt förstärkt dessa.

Samojeden är en ras som inte har avlats fram i västvärlden från början utan importerades i slutet på 1800-talet till England och spreds därefter. Detta innebär att rasen har levt i en arktisk till subarktisk miljö. Alla hundtyper påverkas av den miljö den har uppkommit ifrån både utseendemässigt och mentalt. I en aktisk miljö påverkas mentaliteten på så vis att hunden måste hålla sig energisparande när den inte arbetar, dvs jagar föda och detta har gett Samojeden dess lugna sätt inomhus. Däremot ska hunden kunna arbeta hårt och länge, ibland även dygnet runt när det väl gäller.

I den kultur och samhälle vi lever i förväntas det att en hund ska fungera på vissa sätt. Hunden ska vara lugn, inte dra i koppel, inte skälla eller göra ljud utan mest bara hålla sig på sin nivå och vara lydig. Håller man Samojeden i för tråkig miljö med för lite arbete får man inte en lugn hund utan en hund som aktiverar sig själv, det kan vara nästintill omöjligt för en Samojed att lyda eller vara lugn, om den inte fått regelbundet arbeta. Detta är för att det är precis det rasen är anpassad för under hundratals år i Sibirien.

En ras som älskar allt och alla

Tyvärr har Samojeden som rykte av sig att älska allt och alla. Detta är en myt då Samojeden tyvärr inte är avlad på en hjärnskada eller på hormonella dysfunktioner.

Samojeden är en hund precis som alla hundar och har egna smaken och tycken om både hundar och människor. Däremot är Samojeden i sin natur väldigt vänligt inställd till nya möten och har inga överdrivna rädslor inavlat hos rasen. Detta gör alltså att Samojeden är inte reserverad mot nya saker eller främlingar men det innebär inte att de älskar allt och alla. Det är däremot stor skilnad på att en hund inte är något eller att den SKA göra det.

Hos rasen, precis som hos alla hunddjur finns problematik hanhundar mellan. Oftast ser man problemet hos hanar som bor i större flockar hemma, hos osocialiserade eller översocialiserade hundar samt hundar med odiagostiserad smärta. Anledningen till varför hanhundar kan bråka eller ha svårt att gå ihop är helt enkelt för att det inte är naturligt för dem att träffa och umgås med andra hanhundar när de är vuxna. I deras ursprungsmiljö skulle de hitta en tik och bilda familj och försvara dem mot allt ytligt hot. I vårt samhälle tar vi med våra hundar till rastgårdar och låter dem leka med främmande hundar, ofta flera gånger i veckan, och tror att de behöver detta när hundarna ofta kan bli mycket stressade av att bli påtvingade att umgås på ett sätt som inte är naturligt för dem.

Samanfattning

Samanfattningsvis kan man säga att Samojeden är en hund som har behov av att få arbeta, gör den det är den nöjd och har ett lugnt och vänligt temperament. Den är ofta positivt inställd till nya bekantskaper och har inga medfödda, överdrivna rädslor.

En trevlig hundras helt enkelt!