2017

Jag har sedan jag för första gången jag tog hem en valp velat vara uppfödare av Samojeder. Det har varit min dröm sedan långt tillbaka. När hundintresset från början väcktes, väcktes även en stor hunger efter kunskap. Att förstå mina bästa vänner med päls, svans och fyra ben. Jag har därför lagt ner över 12 år av mitt liv till att lära mig mer och mer. Jag har två instruktörsutbildningar i ryggen, 5 andra utbildningar, uppfödarutbildningar och timmar och timmar av egna studier. Men det allra viktigaste jag har, är den praktiska erfarenheten att sätta min teoretiska kunskap i sin rätta form. För oavsett hur mycket jag läser och lär mig så kan jag aldrig påstå mig faktiskt veta hur hunden fungerar om jag inte själv upplever det. Därför lägger jag ner enormt mycket tid att få den praktiska erfaranheten. Vi har hittills haft över 20 vuxna Samojeder, 4 kullar, 15 hundar av andra raser och många lånehundar att studera och lära känna plus ett stort antal av hundar jag har tränat med sina mattar och hussar. Jag har även lagt ner massor av tid att lära mig olika sporter med mina hundar, för tro det eller ej så har vi inte Samojed endast för drag. Det är även vår familj och vänner som vi tycker om att ha roligt tillsammans med. Draget gör vi för att tillfredställa våra hundars behov av rörelse samt att utvärdera våra hundars avelvärde genom att se vilka hundar som är hälsosamma, friska och även har goda egenskaper i sin "rätta miljö". 

En sak som jag har länge funderat på är mentaliteten. För utseendemässigt vet jag precis vad jag föredrar, ett stort spann av utseenden som helt enkelt utstrålar hälsa, rörlighet och smidighet. Men mentaliteten är det som är det absolut svåraste. För att kunna utvärdera mentaliteten hos en ras måste man ju först och främst titta på hundens ursprung.

Vart kommer hunden ifrån, hur levde den, vad avlades hunden till och vad hade hunden för uppgifter?
Samojeden är en ras som kommer från nomadfolk i Sibirien och nordryssland, hunden användes från ursprunget till draghund, jakthund, sällskapshund och även senare till att hjälpa till med renarna. Helt enkelt en mångsidig hund, eller hur! De avlades inte som i dagsläget, utan de hundarna som passade livsstilen kunde själva para sig med varandra, de andra hamnade i grytan. Det är det vi tror att vi vet idag, eller hur? 

Problemet med dessa historier är att vi helt enkelt lägger egna värderingar i dom orden, för visst har vi ALLA rasälskare läst dessa ord många många gånger. Men nu ska jag skriva min tolkning. 

Samojeden är en ras som kommer från nomadfolk i Sibirien och nordryssland. Det är svinkallt där på vintern, men ganska okej på sommaren. Hunden behövde bra päls för att klara sig där helt enkelt men också ett temperament som klarade av att spara på energin mellan arbetsturer. En hund som lever i ett mycket kallt och hårt klimat kan inte vara överaktiv och ha en låg tröskel för impulser, de måste kunna klara av att ta det lugnt tills det var dags att jobba igen. Antingen genom att jaga tillsammans med sin människa eller att kanske dra tungt. OAVSETT vad de gjorde så kan man komma fram till att miljön påverkade hundarnas temperament mer än hundarnas arbetsuppgifter. För jag tror att Samojeden var en hund som var en stor hjälpreda till människorna som de levde med, oavsett om de nu drog, jagade eller vallade (fösde) renar. 
En annan fråga man kan ställa sig är, vilken tid pratar man om när man pratar om hundar från "ursprunget", pratar vi om 1200-tal eller kanske 1800-tal? 
Sedan måste man fundera på detta med vallegenskaperna. Hur kunde de plötsligt dyka upp när folket började med renar? Började man helt plötsligt medvetet avla på hundar med vallegenskaper? Eller kan det vara så att vissa invidivder helt enkelt var mer lämpliga än andra, då vallegenskaper är en del av jaktbeteendet? Det är i alla fall min tolkning, att i jaktbeteendet som Samojeden föds med så har de så stort spann då de inte är avlade för något specifikt att vissa lutar lite mer åt vallande hållet än dödande hållet (de som vi upplever som skarpare jakthundar av Samojederna). Här kommer en den av min poäng som jag försöker komma fram till, genom praktiskt erfarenhet har jag själv upptäckt att Samojeden har många olika typer av jaktbeteenden i rasen. Lite beroende på vad vi helt enkelt avlar på hos individerna. Jag kan enkelt dela upp mina hundar i jakt eller vallande hundar. Den stora skillnaden ser man av vilka hundar som helt enkelt kan vara lösa och inte. De som lutar mer åt vall, eller bättre sagt, de som visar mer vallande beteende än de med jagande (dödande) beteende, är lättare att ha lösa, då de beter sig som att de arbetar mot mig istället för ifrån mig. Vilka som är bäst att ha i draget gör för mig ingen skillnad, då man helt ekelt inte kan beskriva en hel hunds identitet och arbetsvilja utifrån det. 

Så därför går vi vidare istället och pratar om egenskaperna kring draget och främde de egenskaper som de fått med sig från ursprunget. Tänk dig livet i ett snötäckt Sibirien, minus 20, vindstilla, torr och kall luft, hundar som lufsar i snön dragande på tunga lass med utrustning för hela boenden för nomadfolk som rör sig med årstiderna och tar sig dit de behöver.  Ser ni framför er hundarna? Står de och skäller, sliter i selarna, ryker ihop med varandra? Nej inte direkt, de jobbar kraftfullt, lugnt och sansat. När man stannar vilar de inför fortsatt arbete. Den tiden som man stannar, ställer upp sina hem för en tids vila så vilar hundarna själva, eller följer med sina människor för att leta efter föda. Det finns inte plats för impulsivitet, stress och överaktivitet. Det kräver tålamod, lugn och en förmåga att kunna anpassa sig för de utmaningar man hamnar i, alltså en stor koncentrationsförmåga. Det är hur jag tolkar en utsprungstypsik hund och det är så jag vill se Samojeden i dagsläget. En hund som har förmågan att anpassa sig även till vårt samhälle, en hund som klarar av att byta miljö, leva bland människor och andra djur och en hund som ställer upp på vad man än kan tänka sig att utmana sig med. 

Alltså, en hund som är impulsiv, överaktiv och lätt triggas till stress skulle inte passa i en miljö där Samojeden kommer ifrån. Varför avlar vi då på hundar som är överaktiva, stressade och impulsiva? Kan det vara att man tolkar en hund som måste arbeta som "arbetsnarkoman" bara för att man helt enkelt inte klarar av att hantera en sådan hund om den inte får jobba, och därför tror att det är en bättre draghund? 
Det är en svår fråga tycker jag. Men min praktiska erfarenhet säger mig att en sådan hund är en hund som inte bara tar ut sig lättare, men också en hund som är svårare att överlag hantera, vilket för mig inte gör hunden till en bättre draghund eller arbetshund. Vi måste ha hundar som vi klarar av att hantera i vårt samhälle och enligt hur vi lever för det första, men sedan måste vi även se till hundens mentala hälsa, ingen hund mår bra av att vara stressad och överaktiv. 

Så avlar vi på hundar med hög aktivitetsnivå som vi inte kan hantera för att vi tror att de är bättre arbetshundar, i skräcken att förlora goda arbetshundar? 
Ja, det tror jag. Det är ett enkelt svar. Jag tror att vi är så rädda för att förlora arvet om goda draghundar, att vi inte längre ser helheten. Vad Samojeden en gång var, vilket arv vi en gång har försökt att förvara. 

Det jag alltså vill komma fram till är att jag, genom praktiskt erfarenhet, har lärt mig att hundar som har stor självkontroll, är mjukare (inte veka utan har förmågan att fråga innan de agerar, eller preaktiva (kolla först, reagera sen)), har lägre tröskel för att triggas igång till stress och har större koncentrationsförmåga är bättre arbetshundar. Ja jag vågar till och med påstå att om man försöker avla på hundar som helt enkelt är lättare att hantera, så kommer man göra rasen en tjänst i framtiden och få fram mentalt sunda och trevliga hundar! Men, snälla tolka inte detta med att hundar utan arbetsvilja är bättre att avla på. För det är inte svart eller vitt. Det finns hundar som har de egenskaperna jag beskrivit och har bra arbetsvilja, vi har flertalet sådana hemma. Det komiska med det är att det är hundar som jag tidigare sett som lite för mjuka, tills jag själv fick erfara skillnaden. Dessa hundar är hundar som kanske inte ger allt hela tiden, men som istället sparar till senare. När det är dags för paus så vilar de och erbjuder man andra alternativ som aktivitet så hänger de mer än gärna på. 

Förresten: Man måste inte dra med en Samojed, så länge man tillgodoser hundens behov av fysisk aktivitet och berikar hundens tillvaro, räcker det långt!

Jag har medvetet valt att inte lägga in några länkar eller källor då detta är skrivet utefter mina egna praktiska erfarenheter som även grundar sig i teoretiska kunskaper! 

//Eliza på kennel Blåtassen
Läs hela inlägget »
Etiketter: samojed