Nu är det snart dags för utställning igen. Vilket jag, tro det eller ej, känner ganska negativt inför. Inte för att jag inte är utställningsmänniska i sig, vilket jag visserligen inte är, utan på grund av människorna som jag ska träffa. Som jag brukar säga, de riktiga domarna är inte den som står i ringen, det är de som står utanför. 
Men varför ska det vara jobbigt då? 

Jo för att mina hundar inte får prata för sig själv! I hundvärlden, åtminstone polarhundsvärlden, så är det aldrig acceptabelt att en hund är arg, irriterad eller rädd och de allra värsta är ju de AGGRESSIVA hundarna! Ja precis! De agressiva. Och mer än ofta får man höra, av hundägare som ser dessa hundar, påståenden så som "varför säger han/hon inte ifrån till sin hund" eller "den personen kan inte kontrollera sin hund" eller helt enkelt "vilken skithund" och liknande. Problemet, som jag ser det, är stämpeln "agressiv hund". 

Vad är en agresstiv hund? Faktum är att det finns inga agressiva hundar, överhuvudtaget. Ingenstanns! Agressivitet är ett beteende som utlöses av en känsla. Alltså, en hund kan inte vara ett beteende. Lika mycket som att en hund inte kan vara glad i perspektivet så som den är brun, en Husky eller ett däggdjur. Glad, ledsen och aggressivitet är uttryck på en känsla, alltså ett beteende som orsakas av detta. För som vi alla vet så har hundar, precis som människor, känslor som påverkar hur de beter sig i olika situationer. Vilken känsla man visar och hur man beter sig beror på många olika faktorer så som identitet, kön, hormonell status, arv, miljö och så vidare. 

Vart kommer då ett agressivt beteende ifrån? Precis som jag nämnde tidigare kommer agressiva beteenden ifrån känslor som uttrycker sig i beteenden. Ca 95% av alla hundar som visar ett sådant beteende gör det utav rädsla. Nu höjer säkert många ögonbrynen och tänker att "nej nej min hund är inte rädd". För människor vägrar att erkänna att ens hund är rädd. För dessa tror att rädsla är att springa och gömma sig med svansen mellan benen och skaka som ett asplöv. Faktum är ju att det stämmer, det är rädsla, men bara en enda del av den. Ett rädslebeteende kan uttrycka sig på två sätt, dessa har ni väl alla hört talas om, fly eller fäktas. Alltså antingen springa ifrån eller slåss för sig själv. Inom flyendet har vi både fysisk flykt, där hunden skapar avstånd till det den är rädd för, men också den pysikiska flykten som kallas för inlärd hjälplöshet. Så nästam all form av agressiv handling handlar om rädsla som i sin tur handlar om att vilja ha större avstånd till det som besvärar hunden. Alltså, om hunden morrar så säger den - gå härifrån. Varför skäms människan över att hunden försöker komunicera på det enda sätt som den kan?

Hur kommer det sig då att människor tycker att man ska bestraffa en hund som visar dessa typer av beteenden? Attt bestraffa en hund som visar tydligt med sitt språk att den inte är bekväm med situationen är som att säga till hunden att den inte får vara rädd och att den inte får visa det. Vad som händer om man behandlar hunden så är ganska individuellt som jag skrev tidigare. Men generellt händer det en av två saker. Antingen slutar hunden och den hamnar i så kallad inlärd hjälplöshet, det vill säga, hunden lär sig att den inte kan kontrollera sin omgivning på något sätt och den ger upp mentalt, vilket leder till oerhört stort psyiskt lidande. Eller så blir hunden värre då den inte endast är rädd för saker i sin omgivning, utan även för det som ska vara hundens största trygghet - sin människa. Vilket i sin tur skapar både stort psyiskt lidande för hunden men också en människa som inte kan hantera situationen. Ofta blir våldet med dessa hundar värre och värre, människan trycker ner den i marken, stryper hunden, slår och sparkar hunden osv. Men hunden blir endast värre och värre i sitt beteende. 

Ska man då låta hunden morra och visa agressiva beteenden hela tiden istället? NEJ! Men allt handlar inte om att vi människor ska visa för vår hund om vad vi tycker att hunden får och inte får göra! Hundar har egna känslor och eget sätt att se på världen. Så i första hand måste alla respektera det! Sedan också skapa förståelsen att hundar har inget som helst behov av att kontrollera eller dominera oss, de har endast behov av att kontrollera sin egen omgivning. Alltså att vara trygg på alla sätt och vis och få möjlighet till komunikation. För hundar är ju smarta på det sättet. De lägger ner hela sina liv, från det att de öppnar ögonen, till att lära sig förstå oss och göra sig förstådda, medan människan vill bara bli hörd. Så lär dig vad din hund vill säga! Nästa gång du är på en hundutställning eller hundträff. Sätt dig på hundens nivå och titta på vad hundarna säger. Kommer du med din egen hund, titta på vad andra hundar säger till din hund innan du går fram med din egen och främst, ha respekt för hundarna! Hundar SKA inte av sig själv kunna klara av allt själva. 

Därtill vill jag ägen poängtera att en mycket stor del av hundar med rädsle och agressionsbeteendeproblem borde få en ordentlig fysiskt undersökning. Man har via forskning kommit fram till att ca 75% av problemhundar har problem med smärta i tex ryggen. Tänk er alla hård arbetande hundar som visar tecken på agressivitet som kan ha starka smärtor i kroppen. Varje gång någon av mina hundar plötsligt börjar visa överdrivna och oväntade agressivitetsbeteenden så ställer jag mig frågan, var har hunden ont? Varje gång har man kunnat påvisa en smärta, som efter behandling och tillfrisknande, även har tagit bort agressivitetsbeteendet. Många känner ju till Coda som ett bra exempel på det. Nu i vinter/vår började Kira bli en riktigt tjurig tjej som visade sig ha ont i ryggen (hon är på gott tillfrisknande och mår mycket bättre efter vila och har slutat vara så arg). Även vår Jerry har visat ömhet i ryggen vilket har kommit från att selen troligtvis har snedbelastat honom så nu ska han få vila och se så att han mår bättre. 
För tänk efter, hundarna kan inte med ord berätta var dom har ont. Men de är supertydliga med att något faktiskt är fel! Tänk d0ck på att alla veterinärer inte kan hitta felen så man ska i första hand besöka en fysioterapeut som kan känna igenom hunden. 

Som slutsatts på det hela så önskar jag att människor skulle sluta döma hunden utifrån dess beteenden och sluta även döma människor efter hundens beteenden. Om alla bara kunde respektera varandra och om normen skulle bli att man i första hand ska se efter hundens välmående, istället för att stoltsera med den "perfekta hunden" som beter sig perfekt, alltså sitter still och är tyst så skulle många av problemen i samhället med hundar lösa sig ganska fort. Om människorna var villiga till att lära sig att förstå vad våra hundar vill, istället för att bara bestraffa eller belöna sånt som VI tycker är rätt eller fel. För det som är rätt eller fel för dig, är inte det för hunden. 

Här kommer även några bra tips att tänka på när du är på till exempel utställning eller hundträff: 
Om du möter en morrande hund, håll avstånd. 
Om hunden brevid dig i utställningsringen morrar, håll större avstånd. 
Om din hund morrar, håll avstånd. 
När du kommer till en utställningsplats och hunden känner sig obekväm, börja med att stå en bit ifrån och låt hunden ta in alla intryck och sedan håll avstånd! 
Om du känner för att säga något negativt som kan göra en annan hundägare obekväm på grund av hundens uppförande, håll munnen stängd och håll avstånd. 
Ja ni förstår nog helt enkelt poängen med det hela :) 

Det jag skulle vilja se på en hundträff är hundägare som respekterar, kominicerar och berömmer varandra för att göra sitt bästa och arbeta på ett positivt sätt!